Tyvärra mig hit och tyvärra mig dit

Jag blir så irriterad när folk säger, nej tyvärr, när nåt inte finns. Kan jag få köpa lite edamerost. Nej tyvärr (med ett leende på läpparna) den säljs bara under jul. Har ni ett shampomärke som heter Redken? Nej tyvärr (med ett leende på läpparna). Tyvärr, tyvärr, tyvärr. Så där kan en hel dag gå för mig. Hela dan ringer det nej tyvärr i öronen. Jag var inne på tre ställen och frågade efter shampot. Först kom, nej tyvärr. Varför ska dom le när dom beklagar att det inte finns? Va är nu det för j---a stil? Det är ju provocerande! Sen hänvisade dom alla till nån annan. Först frissan till en annan frissa som hänvisade till en parfymeriaffär. Nej tyvärr (med ett leende på läpparna), men hon på hörnet kanske har. Nej tyvärr (med ett leende på läpparna), men dom mittemot konditoriet kanske har. Nej tyvärr (med ett leende på läpparna), men kanske parfymeriet har. Varför i h-----e måste dom tala om var dom tror att det kanske finns. Jag har inte frågat efter vad dom tror om det. Jag sa alla gånger, jag vet men det märket finns inte där heller, svarade jag. Då kan jag tyvärr inte hjälpa dig, säger de dumma expediterna! Jag har inte frågat om ifall de kan hjälpa mig? Jag frågade bara om de hade ett visst shampomärke? Shit!

Vet du åt vilket håll Frejgatan är? Jag tror att den är åt det hållet! Hur i h-----e kan nån peka med hela handen och säga, jag tror. Menar tokfan att jag ska gå med alla matkassar åt helt fel håll för att inse att det är fel väg. Kan folk inte säga, jag vet inte. Punkt.
Quelera